Möten, små korta möten, blickar och leenden. Ett skratt och sen är stunden borta..
Bbisen på Delhis flygplats, kvinnan utan tänder på Varanasis järnvägsstation, kvinnan i Varanasi som försökte förklara på sitt språk och jag som svarade på mitt. Gick alldeles utmärkt, vi behövde inte engelskan. Inte för att jag förstod vad hon menade men jag var ett möte rikare. Också kvinnan i den heltäckande burkan som knuffade till mig när hon skule förbi och som hade blixtrande ögon som vänes emot mig eller killen som ur mörkret sträcker ut en hand och tafsar på Rebeccas bröst.. alltså inte enbart fina stunder.
Detta är varför jag reser och varför jag vill resa där inte turisterna finns överallt.
Ogillar verkligen att mötas av försäljare som frågar var man är ifrån och när man svarar säger de: Hej, hur mår du? Då vill jag bara ställa mig upp och gå.
Vill inte bli en fras, vill ha något personligt och nära. I morgon kommer ett inlägg på AsiaTour om ett möte med en kvinna i en ljusblå sari.




![Validate my RSS feed [Valid RSS]](http://krulli.se/wp-content/uploads/2010/11/valid-rss-rogers.png)
Åsa
/ November 11, 2011Låter som att ni har det bra… underbart att höra!!
Mia
/ November 11, 2011Åh, jag vet precis! De är precis dessa möten med människor jag söker när jag är ute och reser. Fantastiskt!!