Med jämna mellanrum så får jag kommentarer på mina inlägg om cancer. Ofta är det ledsamma historier, historier som handlar om skräck inför framtiden, om diagnoser och om operationer. Människor som själva drabbats och som kanske får information/inre stöd i det jag gått igenom.
Jag antar att jag inte bearbetat allt mitt ordentligt för varje gång blir jag utom mig av rädsla och tårarna bara strömmar. Jag är ganska lyckligt lottad (tvi, tvi, tvi) som fått 2 diagnoser med cancer och hittills överlevt.
Men historierna de tar djupt, de berör mig där det svider som mest, skräcker kommer tillbaks.
Jag hoppas att mina inlägg och kommentarer kan ge dem lite hopp och tröst men tack, för den trösten jag får av er. Tack för stoltheten jag känner över att ni känner en samhörighet. Att ni vågar berätta ur djupet av era hjärtan någon som ni kanske inte ens delar med era kära. Tack för att ni tror att jag kan trösta.
Medsystrar.
Jag tror på er och jag tror att vi kan sparka den jävla cancern i huvudet en gång för alla så den dör.
Jag tror på oss! Ninja, Carina och jag. Jag tror på livet!
Mina inlägg om olika cancerformer hittar du i här.
![[Valid RSS]](http://krulli.se/wp-content/uploads/2010/11/valid-rss-rogers.png "Validate my RSS feed")